A måste tro att jag är världens långsammaste och svagaste.
Igår när vi var på väg till stranddansen och skall gå över vägen tar A mig på kasakånkka för att han tror att jag inte kommer hinna över vägen innan bilarna kommer...smartass!
Sedan på väg hem från stranddansen så går han före mig och stannar plötsligt för att han vill att jag skall skuffa upp honom för backen...när jag säger åt honom att gå själv så skrattar han och försöker skuffa ner mig på en åker, jag skuffar tillbaka och plötsligt så ligger han själv där på åkern. Jag är så otroligt stolt att jag iallafall bevisade att jag är stark.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar